Sorry, this post is only available in Swedish.”Allt tar tid, Will. Det är nåt som din generation har mycket svårare att acceptera. Ni har vuxit upp med att allt ska gå fort, allt ska lösa sig på en gång. Ni förväntar er att leva det liv ni själva väljer.” Jojo Moyes
Mmm, så är det. allt tar tid. för mycket tid. och stressen när det inte går åt det håll jag vill. Ibland undrar jag hur mycket jag ska skriva här. Om jag ska berätta om de dåliga dagarna. Bloggarna, facebook och instagram där är det oftast ljust och toppen och med rosa fluff. Kanske behövs det ett finger i den riktiga verkligheten också. Jag tror på att göra det jag känner för just den dagen. Och jag tror på att berätta när jag orkar och hålla tyst när jag inte gör det. Och att välja. Att faktiskt ta beslut som jag själv mår bäst av även om en del av omgivningen inte förstår dem. För trots allt är den egna hälsan viktigast. Och andra personers åsikter och tyckande betyder faktiskt ingenting i sådana lägen. Jag önskar mig nåt slags normalläge. Rutiner. Att det där vardagliga ska funka.
Sen håller jag ju med om det jag läste i en annan blogg häromdagen. Jag vill inte vara den där sjuka. Å andra sidan vill jag ha förståelse, behöver ha förståelse. Men jag vill inte att omgivningen ska tycka synd om mig, det hjälper inte.
Det är svårt, och jag har inget enkelt svar.
3 Comments
Jag tycker du är skittuff! Min idol! Klart du förtjänar medkänsla utan att för sens skull bli ”den det är synd om”. Puss!
Å tack! Det är nog bara en extra dålig dag idag. Imorgon är en annan dag 🙂
Kram!!!!!